Att vara avslappnad är viktigt i karate. Det påpekade Koike Sensei om och om igen under träningslägret i Edsbergsskolan i Sollentuna, Stockholm helgen 26-27 augusti. Framför allt pratade han inte om det utan visade och hade övningar som på flera sätt skulle hjälpa oss att bli mer avslappnade i vår karate.
Men att vara avslappnad betyder inte att strunta i kime. Kime ska vara med, men exakt i träffögonblicket och inte stanna kvar efteråt. Om du är spänd efteråt blir nästa rörelse långsam.
- Många missuppfattar kime och tror att det är att vara stel. Stelhet och kime är inte samma sak, säger Koike Sensei.
Jag hade förmånen att få intervjua Yutaka Koike Sensei för vår organisations hemsida. Tillsammans med vår chefsinstruktör Görgen Sökare satte vi oss ner i ett hörn av dojon för en intervju i form av ett samtal.
Koike Sensei arbetar som karateinstruktör i Schweiz sedan sommaren 2000.
Han är född i september 1972 och fyller alltså snart 34 år och är graderad 5 dan.
Han är född i Tokyo och började träna karate när han var 15 år. I artonårsåldern började han på Teikyo Universitet och tränade för Kagawa sensei.
- Mina tränare är Kagawa Sensei, Asai Sensei och den italienske tränaren Paolo Bolaffio, berättar Kokei Sensei.
Vad är då viktigast med karate?
- Continue, svarade Koike. Att fortsätta.
Han förklarar närmare:
- Om du fortsätter träna och inte slutar kommer du att förstå mer och mer av karate. Det viktigaste för att utveckla är att helt enkelt fortsätta, att inte sluta.
Därför är det också viktigt att vi på träningen, under parövningar inte ser varandra som motståndare utan träningskamrater, att vi stödjer varandra. Att då lita på att den andre kommer att utvecklas i sin tur och inte bara hacka ner på alla fel han eller hon gör, är en del i det att just veta att den som fortsätter träna går framåt.
– Ge råd, men inte hela tiden, menar han.
Mycket av det vi fick träna under lägret kan sammanfattas med cirklar. Att blockeringar och slag och sparkar utförs som cirkelrörelser, att de inte är hackiga stopp mitt i.
- Att rörelserna i Heian-katorna går i cirklar insåg jag när min italienske tränare lärde mig de gamla, ursprungliga Heian-katorna, berättar Koike Sensei.
I många länder idag är Shotokan en karate-art som kan uppfattas som hackig och lite stel. Men så lärdes den inte ut från början och aldrig av Asai Sensei, påpekar han.
- Asai Sensei lärde aldrig ut stelhet, säger han. Han lärde alltid ut att vi skulle vara avslappande i karaten.
Att Shotokan på många håll lärs ut som med kantiga rörelser har flera orsaker:
- Det är som med en berättelse, den första berättar den för en person som berättar den för nästa och berättar för nästa och så vidare, när berättelsen når den sista personen har det blivit en helt annan berättelse.
Under åren på universitetet tävlade Kokei Sensei mycket, tio-tolv tävlingar per år. Han blev bland annat två i Kumite i JKA All Japan Championship Kumite.
- Jag tävlade massor, förlorade mycket och vann en del, säger han.
Tävling kan vara en del av karaten, oftast för de yngre, men den som bara satsar på tävling kommer karate är så mycket mer än en sport och tävling, menar han.
- Speciellt för de unga som tränar karate är det bra att tävla. Var ska de annars få testa sina kunskaper? Det är bra att lära sig att förlora och att vinna. Kanske egentligen vi lär oss allra mest genom förlusterna, säger ha.
Han berättar att han några år var oerhört fokuserad på tävlingskarate.
- Mina tränare brukade säga till mig:
”Att bli mästare på en tävling är kanske lätt – men att bli en verklig karatemästare och förstå karatens filosofi, det är den verkliga mästaren”.
Vad tycker du om den svenska karaten, av vad du såg under vårt läger? frågade Görgen Sensei.
- Mycket bra. Ni har grunden för Martial Art. Ni kan etiketten och förstår att visa respekten för varandra. Det är en viktig del av karate och all budo. Ni skulle bli överraskade om ni fick se en del av vad jag träffat när jag rest runt och undervisat. Det är många som helt struntar i all etikett, säger han.
När vi tränade par-tekniker uppmanade han oss att le mot varandra.
Om den du tränar mot ser rädd ut: le, då slappnar han eller hon av och det fungerar bättre.
- När jag undervisar karate lär jag ut samma saker var jag än är. Jag lär inte ut en annan karate om jag är i Japan eller i USA eller i Europa. Visst finns det kulturella skillnader, språkliga skillnader, skillnader i hudfärg och karaten kan se olika ut: men att le förstår alla.
För oss som deltog i lägret var det tydligt att Koike Sensei tycker om det han sysslar med, att han älskar karate och att undervisa.
– Ja jag är lycklig som får jobba med det jag älskar, säger han.
Koike Sensei har en trevlig hemsida där ni kan hitta mer information om honom och hans tankar om karate.
